Det är jo lite kul att vi (folk) har börjat räknas som Isgårds djur..;-) Bara för att vi träna också!

Nu har jag tränat hästar i snart 30 år, och det är först nu jag inser hur svårt det är att följa hjälparna. Under danslektionerna är jag lika mycket häst som Jana är hund. Dvs jag upptäcker en hel del svårigheter i att vara följaren! Fast instruktören beskriver rätt bra vad jag ska göra (och vi är överens om det..) har jag oftast problem med att inte gå händelserna i förväg. Jag lär mig helt enkelt rörelserna utantill och upprepar de sen på snabbaste (och naturligtvis roligaste!) sättet. Det blir självklart inget samspel mellan danspartnerna. Jag har kul då, men jag anar redan att det kommer bli problem framöver där man ska dansa längre än 2 min.

Liknelser finns massvis: Björk! har alltid haft sååå svårt att vänta på hjälparna (och jag har varit sååå sur på henne istället för att lära henne det i snigelfart), Trölli och Herr Fux kan stora delar av dressyrprogrammen utantill (galoppfattningar på mitten av korta sidan osv), Hamar kan tölt- och femgångsprogrammet, om jag håller mig till den föreskrivna gångartsföjlningen (varför tycker jag då inte om det, när han helt självmant lägger sig i pass efter kurvorna??).

Ni ser, om inte ledaren vet på riktigt hur det känns att vara följaren lägger han kanske inte så stor vikt på det där samspelet och tar sig inte tillräckligt med tid att bygga upp det.

Som sagt, mina fötter dansar Lindy-hop som bara den men ingenting fungerar om jag endast ska följa i nya steg utan haft möjligheten att plugga först. Andra kan det tydligen...

En gång hade jag någorlunda lyckats, stegen på plats, jag följer och då skulle jag dessutom sätta mina fötter inunder istället för framför mig (samling!). Det var as-svårt..jag har inte kommit i underfund med hur man gör...

Jag får mer och mer förstäelse för de stackra varelser man har försökt "träna" i alla år...

otålig, Ari

Tillägg från hundsidan:

Igår har jag lärt mig vad det betyder att få reagera på halvtvekande signaler. Det var (för första gången?) till stor del så att alla visste vad som skulle göras och att alla hade sina grundsteg någorlunda på plats. Dessutom var det för första gången så att även den oerfarne föraren kunde välja mellan olika figurer (?), dvs olika byten. Det gällde alltså att utlista vad han vill ha, istället för att veta vad han kommer att göra. Eftersom han är som sagt oerfaren blir signalerna lite svårt att tyda. Signalerna kommer i rätt moment men inte tillräckligt "starkt" för en oerfaren hund. Då blir hunden lite lätt stressad eftersom det är svårt att hinna. Problemet är inte att fatta men att hinna. Konstigt! Det hade jag inte förmodat. Jag vet vad han menar men jag måste skynda mig eftersom jag fattar aningen för sent. Bytet funkar men det blir inte snyggt. Jag river!!

Helt otroligt hur mycket agility man lär sig i en danskurs. ;-)

En annan sak som jag fattade är hur svårt det är att snurra. Alltså inte själva tekniken (eller inte än, den har vi inte ens pratat om, blir säkert flera lektioner för sig om ett år) men att begripa att man ska snurra bort från föraren. Särskilt när man just hade tränat på att titta jämt på föraren. Jag var ganska väl uppfostrad igår, annars hade jag skällt. Var mer Vanda än Hathil för en gångs skull... ;-)

Jana

 

Jana

21 november 2007 11:43

Jag alltid förmodat att hon heter Björk! med "!", passar bättre än vanlig Björk. ;-) Kommer det att bli en Isoföl! och en Isafold! också?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om det inte märks ute så är det äntligen jul, känns väl mer som påsk eller midsommar. Moril har haft kul med sin lilla kalender och det märks tydliga skillnader på honom. När han tidigare har börjat smågråta när vi körde runt i stan – stan...

Sista gången vi är ute och tittar på barn i den här kalendern. Men inte sista gången för alltid. Moril har fått nya kompisar som kan tänka sig träffa honom igen och så hoppas vi att vi lär känna massvis med nya vänner i januari när brukshundklubbens ...

Hade egentligen tänkt mig en skola idag men hann inte riktigt med detta eftersom brukshundklubbens projekt kring flyktingintegration hade beviljats de ansökta pengarna. Så istället för att träna Picarden med barnen blev det lite info här och var och ...

Vi hade satsat på skolans lunchrast för att kunna titta på barn idag. Men när vi skulle iväg fick jag inse att stegen fortfarande fanns i bilen och att jag först måste plocka ut allt för att sedan sätta in hundgallret igen. Missade därför rasten med ...

      Än en gång var det fler barnmöten för matte än för hunden. Men det var sista gången i år, imorgon är det hundträning som gäller igen. Jag antar att det är lika lätt idag för er som det var för hunden så jag får hitta på något elakt ställe...