Vi får fortsätta med danskursen. Igår kom det en kille till och då godkände förvaltningen kursen så att vi får gå de resterande tre gånger också. Vi är alltså nu tre elever (två tjejer, en kille) och en instruktör (som kan både och), med andra ord två par. Detta faktum bejublades av Ari med det danskunniga utropet: ”Ich darf heute Hund sein!” Man får hoppas att de andra två inte förstår tyska, annars hamnar man nog i förklaringar som skulle vara i minst en halv timme. Konstigt också att vi har börjat prata tyska med varandra under lektionen. Det har vi inte gjort förut men omedvetet har vi tydligen räknat att det finns nu två svenskar i rummet som kan prata svenska med varandra, då får vi prata tyska. Ska se om det går över...

Vi får alltså fortsätta med att lära oss ”hinder och byten” ur hundens synvinkel. Dessutom fick vi också igår byta mellan erfaren och oerfaren förare. Kul! Jag kan återigen konstatera att jag liknar min hund. Eller är det kanske tvärtom: Man får vad man är? (”I am what I ate and I'm frightened”?) Hur som helst har jag börjat skälla lite på min oerfaren förare när jag tycker att det var inte mitt fel att bytet blev fel (”Du blir lite väl snabb där, i vändningen...”). ;-) Men än så länge bits jag inte för otydliga anvisningar. Det säkert bara en tidsfråga tills jag börjar skälla i starten, dvs när musiken är på men vi får vänta tills alla beredda att börja samtidigt. Jag är ju beredd!!! Fattar nu vad Hathil menar när han får lov att sitta där och vänta. Han är ju beredd, hur beredd som helst och det är väl inte hans fel att inte jag är det. Vi kunde ju börja samtidigt från första hindret. Jag ska nog fortsätta träna starter men jag vet inte om man kan kräva att hunden ska vara tyst medan den väntar. Jag nöjer mig med att han är tyst när vi ska starta. Jag har i för sig aldrig krävt något annat än det men nu har jag en förklaring till det. ;-) Min hund får skälla i starten tills vi redo att börja, då får han vara tyst.

Ett annat fenomen är att jag ärligt talat är en aning mer koncentrerad med en erfaren förare än vad jag är med en oerfaren förare i samma övning. Konstigt! Man skulle ju egentligen vara mycket mer alert när partnern är lite osäker. Det som gör att jag koncentrerar mig mer med den erfarne föraren är nog att jag inte vet vad som kommer att hända. Det är spännande. Igår tränade vi, så att säga, framförbyten och push med några hopphinder. Det är det som det oerfarne ekipaget höll sig till, det var ju tillräckligt svårt att få till pushen. Men med en erfaren förare kan man börja med lite framförbyten över ett eller annat hopphinder och sedan bär det iväg till en hel hinderkombination lite längre bort, där det finns tunnlar och däck och till och med ett staket. Jag klarade nästan en serpentine (något charlestonaktigt där båda två fortsätter bredvid varandra)!! Helt utan förklaring, det var bara att hänga på. Inte så konstigt att Hathil älskar sådant, det är jätteroligt! Det är lite synd om killen faktiskt som bara några få gånger får testa med en erfaren hund. Man skulle kanske skaffa någon hund som man kan låna ut på kurser så att alla oerfarna förare får testa hur det känns, en som inte bits när det blir fel. ;-)

Jana

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om det inte märks ute så är det äntligen jul, känns väl mer som påsk eller midsommar. Moril har haft kul med sin lilla kalender och det märks tydliga skillnader på honom. När han tidigare har börjat smågråta när vi körde runt i stan – stan...

Sista gången vi är ute och tittar på barn i den här kalendern. Men inte sista gången för alltid. Moril har fått nya kompisar som kan tänka sig träffa honom igen och så hoppas vi att vi lär känna massvis med nya vänner i januari när brukshundklubbens ...

Hade egentligen tänkt mig en skola idag men hann inte riktigt med detta eftersom brukshundklubbens projekt kring flyktingintegration hade beviljats de ansökta pengarna. Så istället för att träna Picarden med barnen blev det lite info här och var och ...

Vi hade satsat på skolans lunchrast för att kunna titta på barn idag. Men när vi skulle iväg fick jag inse att stegen fortfarande fanns i bilen och att jag först måste plocka ut allt för att sedan sätta in hundgallret igen. Missade därför rasten med ...

      Än en gång var det fler barnmöten för matte än för hunden. Men det var sista gången i år, imorgon är det hundträning som gäller igen. Jag antar att det är lika lätt idag för er som det var för hunden så jag får hitta på något elakt ställe...